Tårtljus!



Min rosa tårta med sitt excellenta tårtljus! Brandvarnaren och hundarna klagade. Vi andra älskade det.

Yirumaskivor.



Jag fick tre Yiruma skivor. Älskade Becki!!

Mera kompisar!


Ballonggrimas



Jag och min nya kompis ballongen!

Mors dags träd



Av Rebecca fick jag två syrénbuskar. Sedan hade Ronja (kram, kram, kram) och Rebeca köpt ett plommonträd till mig.
Jag fick även små vackra doftpåsar, Pringleschips, en polkagrisklubba, kaffe, körsbärsthe, en jättevacker mugg och...

Falggkonfetti över hela golvet *L*


Mors dag 2009



Så här såg det ut nere i vardagsrummet, när jag kom ner imorse. Rena festen!!

Jag på personalfesten.



Klädd i min nya tunika som jag köpte på new Yorker tillsammans med Salle.
Make-up från Cliniq och mascara från Mary Kay (den är jättebra!!).

Slottskällans ölkurs.



Detta är vad vi lärde oss under kursen i lördags kväll på Uppsala Slott. Kursen hölls av personal från Slottskällans bryggeri. Vi började från höger i bild. Roslager (humleöl), Slottslager (humleöl), Vit sommaröl (veteöl), Pale ale (brittisk överjäst, humle), Imperial stout (överjäst, innehåller kaffe, 1700-talsöl, ryska tsaren, kan med fördel lagras 10 år). Till dessa fick vi prova choklad, jordgubbar, mörkt bröd med rom, gorgonzolaost, kött och räkor. Som vegan blev det att prova med jordgubbar, choklad och bröd. 

Älskade Salle!


Slottsvalv


Vägen upp till Riddarsalen.

Lärosätets kännetecken - några av dem.


En charmig blandning huvudbonader.



Jag tog kortet, för jag tyckte det såg så charmigt ut!
Från vänster: en cykelhjälm, en soldathuvudbonad och så en doktorshatt.

Musköter



En av de roligaste händelserna under promoveringen (förutom när det sköts kanoner...)
var när jag fick prova leka med en av de 1700-talsmusköter med inbyggd bajonett
som användes i militärparaden på borggården. Här ses "ledig ställning". Dessa musköter användes förr på
Uppsala Universitet för träning.
Vi provade bajonettera varandra och hade såå roligt i slottsvalven.

Manne på skogspromenad.


Promovering/personalfest på slottet och Mors dag.

På fredag kväll hade Rebeccas kör konsert i Nannaskolan. Hela familjen, goda vänner mfl kom dit och tittade. Det var bara jag som inte kunde komma dit pg arbetet. Hon hade gjort succé igen. Jag är såå stolt!

Det var fantastiskt härligt att jobba på slottet under promoveringen. Jag gjorde allt möjligt från att servera kaffe, lite allt i allo och att stå i garderoben. Jag hade en helt underbar kväll tillsammans med mina arbetskamrater och de högtidliga gästerna.
Igår kväll var det personalfest på slottet. Först fick vi champanj i slottsbacken, sedan var det ölkurs med personal från Slottskällan, efter det var det grillning med fri öl, brännbollsturnering och till slut dans i Riddarsalen till liveorkester. Även där fri alkohol.
Vi hade alla mycket trevligt tillsammans och jag måste tillstå att man varit lagom trött idag. Speciellt som vi haft >30 grader varmt.

Idag är det ju även Mors dag. Småbarnen firade mig när de kom hem från umgänget på kvällen. Vi har haft en helt ljuvlig kväll tillsammans. När barnen kom hade de med sig rosor. En bukett från dem och en från S. Jag blev verkligen positivt överraskad. S hade också köpt frukt till en fruktsallad som barnen under glada tillrop och bus gjorde iordning inför kvällen. Tack så mycket.
Min mamma kom hit och jag hade chansen att bjuda var och en på en chokladbit från slottet, samt lite presenter.

"Give light,
 and the darkness will disappear
 of itself."
        Desiderius Erasmus


Filmrekommendation

Igår kväll såg vi filmen Amazing Grace. Den handlar om William Wilberforce, som på 1700-talet var den främsta förespråkaren i Storbritannien för avskaffandet av slaveriet. Filmen handlar också om hans vän John Newton, en före detta kapten på ett slavskepp som nu blivit präst och skriver den berömda psalmen Amazing Grace.
Den rekommenderas varmt som en bra historisk skildring om en av mänsklighetens största politiska frågor - avskaffandet av slaveriet.


"Om man förbättrar världen på ett sätt, blir den bättre på alla sätt."

"Ibland gör Gud sitt verk genom ett duggregn och inte genom stormar. Dropp, dropp, dropp."

"Är jag inte en man vars själ dras till Afrika som stjärnorna till himlen?" (sagt av en fd slav)
                                                    Några citat från filmen.

Mot mobbning!



En flicka kommer till klassrummet. Det är en tidig morgon. Hon är där lite för tidigt, för hon måste fixa några saker. Hon brukar alltid vara där lite tidigare för hon vill inte komma försent och höra de fula orden som hennes klass retar henne med. Isabella har varit retad ända sen 3:an nu går hon i 8:an och ingen har sagt eller gjort något snällt mot henne sen dess. Hon har alltid kännt sig utanför. Hon sitter i sin bänk och bara väntar. Minutrarna går en efter en. Efter ca 40 minuter kommer de första. Det är ett kill-gäng på 6 personer. De går in i klass rummet, går till skåpen hänger av sig deras jackor. De flinar fult hela tiden, sedan går de ut. Isabella kan riktigt känna hur de pratar om henne när de går ut. Hon ska precis gå till skåpet för att hämta sin bok när ett annat kill-gäng kommer in, men den här gången är det bara 2 personer. Den ena killen tycker Isabella är så snygg men hon har aldrigt vågat säga något till honom. Han är inte en sån som mobbas utan en som mer kollar på och inte gör något. De hänger av sig jackorna och går ut igen. Nu har också tjej-gänget kommit in och de är 11 personer. Isabella ska precis gå tillbaka till sin plats när hon känner att någon fäller henne. Hon landar pladaskt ner på golvet. Flickorna skrattar hånfullt, tjejen som skrattar mest säger
- oj förlåt, jag såg dig inte.   Alla tjejer börjar skratta igen, nu har också killarna kommit in så det blir mer skratt och hån. En fröken kommer in och alla blir tysta, Tjejen som fällde Isabella går fram till henne och säger

- ojsan, gick det bra?
 säger hon retsamt. Slog du dig?  Isabella vill inte svara. Hon sätter sig ner i bänken och är tyst. På rasten händer ungefär samma sak. De fortsätter att mobba henne och killen hon är kär i kollar bara på. Detta fortsätter i dagar och veckor, allt är som "vanligt" men till slut en dag händer det.

Isabella är där tidigare än vad som behövs. Hon sitter i sin bänk och väntar det går sekunder, minuter sedan hör hon hur dörren öppnas, hon kan inte låta bli att kolla vem det är. Till sin stora förvåning är det Erik som hon har vart kär i alla år sen 3:an, hon skyndar sig att gå ut men han tar tag i hennes hand. Han kollar henne i ögonen. Hon kollar ner, han lyfter upp hennes huvud. Hon kollar han i ögonen länge. till slut säger han det som hon har väntat på länge

- Jag älskar dig, och jag tror du gör likadant.
 Han kollar på henne. Hans ögon glittrar och hans mun ser frästande ut. 
Älskar du mig också? frågar han lungt.

Hon nickar. Hon ler, hon är så glad så hon vet inte vad hon ska göra. Sedan hör hon hur dörren öppnas och hela klassen kommer in rusande skrattade och en del grinar nästan för att de skrattar så. Hon kollar han i ögonen, hans ögon är svarta och han ler fånigt fult.

- trodde du på den lätta eller ?
 frågar han retande.

Isabella springer ut i klassrummet. Nästa dag är inte hon i skolan. När klassen snart ska gå på lunch kommer en mamma in. Det är Isabellas mamma. Alla vet vem de är för hon har vart här många gånger med Isabella. Hon ställer sig och pratar med fröken, sen harklar sig fröken och Isabells mamma börjar prata.

- Igår kväll tog Isabella livet av sig. Jag vet inte varför men jag hittade en lapp där det stog: Nu får ni som ni vill!
 Isabellas mamma börjar gråta. Tårarna rinner nerför hennes kinder. Fröken går fram och tröstar henne. Först då förstår klassen vad de har gjort. Alla tänker på vad det har gjort.

Efter drygt 3 veckor är det begravning. Alla är där till och med klassen. Alla gråter och då är det Alla!

Lägg ut den här på din blogg om du inte tycker att mobbning är okej.





Ängel


Jag vill alltid älska, aldrig glömma...

Har känt mig trött och ledsen idag. Ofta känner jag inte så mycket av sorgen, utan den lever sitt liv i mig. Blandad i de molekyler som transporterar runt blodet i min kropp. Ibland bryter den igenom och jag saknar. Trots att det gått 20 år sedan hon dog i min famn, så känns det ibland som om hjärtat slår sorgens extraslag.

Jag var 15 år när jag födde min lilla dotter Nadja. Hon var helt perfekt. Vacker, perfekt, liten och hon var mitt första barn. Ensam hemma i mitt rum i huset bredvid ån födde jag henne till världen och hon dog i mina armar. Satt länge och smekte henne, drog in hennes doft, vaggade henne och gav henne ett namn. Hade en bit av himlen i min famn...
Undrar om hon dansar på stjärnstoft nu? Många år frågade jag varför hon dog! Var arg och ledsen. Besviken. Sedan lärde jag mig att vara tacksam över månaderna vi i alla fall fick tillsammans, när hon vaggades till ro under mitt hjärta. Jag brukade smeka hennes lilla fot, när hon sparkade till mig. Då drog hon blixtsanbbt undan den. Älskade Nadja, ett av mina två änglabarn.
Så länge man minns en person och pratar om den, så försvinner den aldrig utan lever vidare. Hon finns kvar i vår familj. Ett namn och ett minne. Hennes pappa minns henne också fortfarande.

Så många av mina nära vänner och nära familj har dött. Vissa i cancer, andra av olika sjukdomar och min bästa kompis tog sitt liv när vi var 19 år gamla. Minns dig Rebecca! Min älskade pappa dog för 4 år sedan.
Kärlek rostar aldrig. Man minns, fast åren går och saknaden blir en del av ens natur. Personerna lever vidare i alla älskade minnen, i åren och decennierna som går. Hoppet om att få återses dör aldrig. För det är ju själva definitionen av hopp.
Vi äger aldrig människorna i våra liv. Vi älskar dem. Vi får ha dem ett ögonblick, sedan är de borta. Vi ska inte vara arga för de minuter vi inte fick tillsammans, utan vara tacksamma för minuterna vi fick.

Andra människor har varit en del av mitt liv en tid, ibland några år. Sedan har vi skiljts åt och världar ligger mellan oss. Som missionärsbarn växer man upp med ständiga avsked. Ibland kära återseenden.
Min lillasyster Sandra flyttade till Canada för många år sedan. Vi såg senast för fyra år sedan, på pappas begravning. Saknar vardagskontakten. Önskar jag fick träffa hennes barn. Önskar våra barn fick lära känna varandra. Inte växa upp i två skilda världar.

På fredag ska jag jobba på Uppsala Slott under promoveringen. Det kommer att bli jättetrevligt och jag ser verkligen fram emot det. Samtidigt kommer det att väcka minnen av när kära pappa promoverades, för inte alls länge sedan. Han fattas mig!

Idag har det varit en så´n dag när det känns som om det har gått en livstid sedan igår vid den här tiden.
 
        Jag vill alltid älska.
"Jag vill alltid älska, aldrig glömma.
Fastän Din vagga blev en grav.
Det är Dig jag älskar och en
gång ska tystnad ge upp för sång.
Inte ett enda barn fick förgäves liv nå´n gång.
Du som är mammas sorg och skatt.
Jag ska alltid älska. Jag ska aldrig glömma.

Bortom allt jag drömt,
finns Du nå´nstans gömd.
Aldrig blir Du glömd.
Jag vill alltid älska Dig."
                                   Carola Häggkvist


Reklambilden



Hittade den här bilden på en av mina söner Manne, på en raklambild. Vackra barn!

Fars kursare och min gode vän och mentor.



Sten Borgström var på besök hos oss. Vi tycker så mycket om dig och barnen kan lyssna
hur länge som helst på alla hyss ni gjorde tillsammans under tiden på läkarlinjen och er kandidattid,
du och far.

Målning från svunnen tid.


I huset på denna målning växte min far och hans syskon upp. Farfar arbetade som pastor i Betania.
Bilden hänger fortfarande kvar i pappas fd arbetsrum.

Disputationsbild av min kära, älskade pappa.



Fotot är taget av ett annat foto. Därför blänker det på bilden.
Saknar dig, kära pappa. Du fattas mig!

Två av mina kusiner.



P tar studenten om någon vecka. GRATTIS!!

Snyggingen!


Mina två prinsessor.


Elvis!



På begäran kommer här bild på Elvis. Varsågod, Susanne och Johnny. Jag förstår att ni saknar honom!

Killshopping och magbuller.

Var på stan m Salle idag och shoppade. Han hittade en snygg t-shirt, en cool munkjacka och ett nitbälte. Jag hittade en söt lilablommig sommarklänning till mig. Allt köpte vi på New Yorker. Ska ta en bild och lägga in.

Igår kokade jag bönor och frös in portionsvis. Det var svarta bönor, bruna bönor, blackeyed-bönor och soyabönor. Jag har lärt mig ett knep för hur man kokar dem, så att man inte blir "bullrig" i magen. Först lägger man dem i blöt 6-12 timmar. Sedan sköljer man av dem och kokar upp i nytt vatten. Efter att de kokat ca 5 minuter häller man av vattnet och sköljer bönorna igen. Med nytt vatten i kastrullen kan grönsaksbuljong tillsättas och efter uppkok får bönorna sjuda resten av koktiden. Det fungerar jättebra!
Idag kokade jag ärtorna jag satte i blöt igår. Det blev en underbart god veg ärtsoppa och jag kunde frysa in många portioner av det också. Nu är det riktigt roligt att öppna frysen *L* Igår köpte jag Euroshopper senap för 8 kr. Den smakade helt ok till soppan.

Under eftermiddagen har jag hunnit tvätta 24 kg tvätt. Fortfarande surrar tvättmaskinen i badrummet. När vi flyttat till Sverige tyckte jag det var så mysigt med tvättmaskin. Det lät så tryggt.

Tack, underbara MP för en spännande förmiddag och all uppmuntran! Ser jättemycket fram emot nästa tillfälle. Du får mig att utvecklas och bli en bättre människa.

Kärlek
"
Ge mig Din hand
och Du ska få min tillit.
Ge mig Din tid
och Du ska få min vänskap.
Låt mig se Dina tårar
och jag ska berätta om mina sorger.
Låt mig höra Ditt skratt
och jag ska skratta med Dig.
Visa mig Ditt rätta jag
och Du ska få min kärlek.
Visa mig vägen till Ditt hjärta
och Du ska få nyckeln till mitt innersta."
                                             MC

Manne hos öronläkaren idag.


Att steka frusna ägg och en liten polkagrisfärgad blomma.

Idag var jag till läkare med min älskade lille hjälte. Som jag trodde så har han öroninflammation - igen! Det är knappt en månad sén sist. Nu fick han prova en ny penicillinsort, eftersom det var så nyss han fick två kurer i rad med de vanliga sorterna han brukar ha. Manne var såå duktig. Innan vi åkte hem köpte vi glass och en påse godig. Han ska få välja en godis för varje gång han tar sitt penicillin. Det blir 20 godisar innan han är klar...
Gabbe kunde inte heller gå till skolan idag, för hans ögon var nästan igenmurade av pollenallergin och ansiktet svullet. Så killarna har spelat tv-spel, kollat på film och myst hela dagen.

När jag skulle steka ägg till lunch upptäckte jag att någon puttat in dem så långt i kylskåpet att de nuddat det kalla längst bak och var frusna. Funderade först på om jag skulle slänga dem, men så provade jag att steka. Det gick bra, fast äggen fick en skumgummiliknande konsistens.

Efter läkarbesöket så upptäckte jag att någon skändat rabatterna på framsidan av huset. Stjärögonens blommor var helt borta, tulpanerna sönderklippta och kastade runt gräsmattan, löjtnantshjärtat hjärtlöst och mina små polkagrisblommor var helt borta. Jag gick in för att ta reda på om barnvakten sett någon och kanske kunde berätta vad som hänt...
I soffan satt Natan med polkagrisblommorna i handen. På bordet låg de andra blommorna i högar. Lycklig tittade han upp på mig och berättade att han tog saxen och plockade blommor åt mig. Åh, älskade unge! Han ville ju bara vara snäll! Nu simmar blommorna i en djup tallrik på köksbordet och jag har samlat ihop resterna av min rabatt.

På lördag kväll ska jag på personalfest på Uppsala slott. Det ska bli jätteroligt. De fyra yngsta barnen har umgängeshelg, så det blir lugnt här hemma. De kommer hem tidigare på söndag, eftersom det är Mors dag.

     The way you look tonight.
"Someday when I´m awfully low.
When the world is cold,
I will feel a glow just thinking of you.
Just the way you look tonight.

But you´re lovely
with your smile so warm.
And your cheek so soft.
There is nothing for me but to love you.
Just the way you look tonight.

With each word your tenderness grow.
Tearin´ my fears apart.
And that laugh that wrinkles your nose
It touches my foolish heart.

Lovely, don´t you ever change.
Keep that breathless charm.
Won´t you please arrange
´cause I love you.
Just the way you look tonight."
          



Eldshowen i helgen.


Syskonkärlek kan också förmedlas via vapen...


Golvteckning



Becka (även kallad Kotten) i full färd med att teckna på golvet.

Tjuren!



Den mekaniska tjuren som Sal och Becki besegrade på Birdie.

Nybadad Charlie.


Barnvakt



Min barnvakt, sedan 1 år, kom förbi och tog farväl. Hon reser tillbaka till Polen,
för att studera på universitet "Businesspsychology".
Tacj Alicia och lycka till!

Akrobat



Efter föreställningen cyklade vi glada hemåt. Rebecca gör konster...

"Ett blåbär" med blommor.



Ruth fick 30 rosor!!! Vilken blomsterprakt. Rebecca stod för make-upen. 

Stadsteatern - mor och dotter.



Stolt mor håller om sin ballerina.

Stadsteatern



Mårten (i sin nya kostym) tillsammans med vår prima ballerina!!

Lördagsgodis



Natan och Ruth sitter på vardagsrumsbordet och äter varsin chokladkaka. 

Balettföreställning på stadsteatern

Så var det dags! Idag var vi på Ruths föreställning. Hon var ett mycket vackert blåbär. Det var så roligt att se resultatet av terminens arbete presenteras så vackert. Stolt familj!! Hon fick fyra buketter med rosor av olika människor efteråt.
På eftermiddagen använde jag gräsklipparen för första gången. Det verkar som om de som bodde här före oss aldrig klippt där ute, för det var fruktansvärt. Vår gräsmatta består av kala fläckar (utan ens mossa), maskrosor, nässlor, taggbuskar och hålighter. Suck. Det var inget litet jobb att fixa det. Nu ser det någorlunda ut, för första gången på länge.
 
Det blev ett bra arbetspass på slottet. Det var vänortsfest och folk från alla de nordiska länderna. Många vackra folkdräkter och exotiska språk, även om det bara gällde Norden. Efter jobbet cyklade jag förbi min mammas jobb. Hon arbetar natt på BB. Det var mysigt att hälsa på henne en gång. Det var väldigt länge sén sist.

Så dånade jag i säng. Det tog bara någon timme, så vaknade Manne och hade jätteont i örat. Jag gav honom nässpray och ipren. Så fick han sova inne hos mig. På morgonen hade trumhinnan spruckit - igen. Öroninflammation!!! Den oräknelige i ordningen. Stackars lille kille!
Det blev bara tre timmars sömn för mig inatt. Trött efter en lång dag, med många fysiska ansträngningar ska jag nu försöka få ihop några fler timmar. Badkläderna är packade, praktikplats för Salle ordnad, läkartid bokad, de extra sångrepetitionerna inför Rebeccas nästa konsert inprickade i almanackan (hon ska sjunga ett solo av Lisa Nilsson) etc. Hejja Becki. Så, den här veckan kommer nog att gå den också! Troligen i rasande fart!

"Att älska är att riskera bli avvisad.
Att leva är att riskera att dö. Att
hoppas är att riskera förtvivlan.
Att försöka är att riskera ett
misslyckande. Men vi måste riskera.
Bara den som tar risker är fri. För
den största risken av alla är att inte
riskera något."
                                 Okänd

Yiruma

Har det funnits mer stämningsfull, skicklig, smäktande pianomusik sedan Chopin? Jag har hittat min nya favorit YIRUMA. Älskar hans kompositioner som tex "River flows in you", "Kiss the rain", "Love me", "Maybe", "Wait there" mfl Så rogivande, vaggande, känslig, känslofull, smäktande, skickliga stycken. Jag kan sitta i timmar på natten, när sömnen gäckar mig, och spela hans musik, lyssna, njuta, leva fullt ut, minnas dagar som gått, människor man älskat och människor man förlorat, minnas min pappa där han brukade sitta på pianopallen och spela för mig...

Ikväll ska jag jobba natt på Uppsala slott igen. Det ska bli roligt. Vackra omgivningar, trevliga arbetskamrater, många människor att umgås med och tala med. Festglada människor. En cykeltur hem genom ett sömnigt Uppsala vid halv fyra på morgonen.

När jag gick i sjuan (i Uppsala innan vi flyttade) hade jag en svenskalärare som gav mig en lapp instucken i en bok. Det var fint papper, tjockt och gräddvitt. Stort som en handflata ungefär. Hon hade vikt det på mitten som ett födelsedagskort. Inuti hade hon gjort en ram med guldpenna och så hade hon skrivit;

"Att spela sig själv är ett heltidsarbete.
 Att vara sig själv är livets mening."


Tivolivinster



Cissi och Becki tog hem lottovinster på tivolit.

Kramkalas!



På fredag kväll kom Mårten och pojkarna till oss och fikade pizzabullar.
Här kramas Ruth och Mårten. Mycket fniss och bus blev det.

Födelsedagsfirad!



Jag och K.

Hipp, hipp, hurra!!



Överraskningstårta för K på hennes födelsedag. Ett av ljusen på tårtan
tände sig om och om och om igen. Bus!

Älskad extradotter <3



Jag är så stolt över dig, Ronja!

Skåpråttan



Imorse letade jag efter osten... Till slut hittade jag den under en kudde i
soffan i biblioteket. Natans tandavtryck fanns i den...

Citronmeliss

Vädret bjuder verkligen på mer att önska så här på kristi himmelsfärdslovet... Regn, regn, regn. Trots detta har vi hittills haft ett härligt lov tillsammans. Barnen har haft flera kompisar som har sovit över. Det har bjudits på många gäster, slott, tårta, bullar, cirkus och på söndag balettföretällning.
Igår fick jag några mkt fina presenter. Dels fick jag en Billyhylla och en trädgårdshylla. Tack, ni som gav bort dem! Jag fick även hämta gräsklipparen igår (som skänktes till oss). Nu ska vi inviga den, så fort vädret tillåter. Tack, tack, tack! Sist, men inte minst, är jag såå glad för Karl-Johansvampen vi fick av K. Det ska bli såå gott.
De stora barnen har varit och ridit på mekanisk tjur idag. Det var roligt, tyckte dom! Bra tider fick de också. *Stolt mamma* Ikväll ska de vara med på klätterväggsutmaning. Vi får se hur det går för dem.
Tack M och T för all hjälp med det praktiska och barnen. Vad gjorde man utan riddare som er?!
Och TACK Miliza för möjligheten att få gå på cirkus tillsammans. Härligt!

Igår planterade jag citronmeliss, persilja, dill, smultron, jordgubb och några blommor. En vinbärsbuske och krusbär grävde jag också ner i jorden. Det blev så fint och jag är glad över att vi kommer att ha egenproducerade kryddor och bär fast vi bor i radhus.

Tack H för en underbar och spännande date idag. Verkligen ovanlig. Du ser dessutom väldigt bra ut i din uniform. Bockar och bugar. Tack förresten för berömmet. *Glad*

Morsan och polisen mm

Utbjuden av en polis... Mysigt, spännande, tryggt och lite farligt också. Det ska bli roligt. På tisdag ska vi träffas privat. Någon vecka senare tillsammans med kollegor. Håller på och lär känna varandra lite. Styrkor, svagheter, personligheter, humor etc. Inte som i filmen precis... men helt ok ändå (han har ingen mc ju). Ref Tsatsiki, morsan och polisen.

Idag var Manne på besök i förskolan och träffade sin nya fröken och sina blivande klasskamrater. Han tyckte det var jättespännande! (Det tyckte nog fröken och kompisarna också). Ikväll var han på näst sista musiklektionen på musikskolan.

Salle var på klassresa till Stockholm idag. De hade haft en kul dag tillsammans. Bla besökte de gamla stan och ungdomarna fick handla något där. Sal var nöjd med det han köpt. Tåg tor var inte helt fel det heller!

Jag köpte en amerikans blåbärsbuske idag. Ska sätta den ute på tomten. Det blir fint. Den kommer att ge bär mellan juli till slutet av augusti. Jag har sett foton på hur dessa ser ut IRL i Canada. Buskarna kan bli lika höga som en mansperson. Imponernade! Vår lilla buske är ca 40 cm hög. Ska fota den någon dag och lägga in bild.

När jag och Ruth promenerade till skolan tillsammans imorse, så insåg jag att jag till hösten kommer att ha 5 barn i skolan! Snart är faktiskt småbarnsåren över!!! Helt över. Det kommer verkligen att innebära en ny tid. Så skönt det ska bli.

 En smal lycka.
"Repen läggs på, varv efter varv efter varv...
 Vita, fina, släta rep.
 Najjas fast. Knyts. Fästs. Fotas.
 Imobiliserad, men ändå inte.
 Shibarikonsten vaggar mig till sömns.
 Gör världen vacker.
 Ger ro, trygghet.
 Släpps loss. Granskar fotot.
 Jag - eller någon annan?! 
 En del av mig själv återfunnen.
 Eller var den egentligen aldrig borta?"

Bambi vilar ut i köket hos viltvårdaren.



Somnade mätt och belåten strax efter att fotot togs. Om några månader släpps
kidet ut i det fria.

Bambi äter i viltvårdarens famn.


Lilla Bambi...


Bambi och Becki


Rebeccas snygga håruppsättning.


Mohawk-Salle! Så snyggt!!


Tomatplantering



Så här fint blev det när Ruth planterade tomatplantorna (iklädd rosa prinsessklännig - vad annars?!).

Fredagsbasket!



På fredag eftermiddag kom Mårten hit och hälsade på.
Salle och Gabbe passade på att utmana honom på basketmatch.

Bambi är räddad! & Salle vann tävlingen.

När Rebecca var ute och red i lördags hände något mkt dramatiskt... Bara någon meter ifrån henne och hästen kastade ett lodjur sig över en rådjursmamma och dödade den. Kvar blev det lilla kidet - bambi! Rådig, som min underbara dotter alltid är, så hoppade Rebecca av hästen och tog upp det veckogamla kidet , stoppade in det i sin jacka, ringde mig och bad om hjälp att få tag i en viltvårdare. Sedan började hon rida tillbaka mot Storvreta. Med hjälp av Skansen fick vi tag i en viltrehabiliterare utanför Storvreta och Rebecca kunde överlämna bambi till henne. Jag kommer att lägga in bilder, så snart jag kan!

På lördagkvällen var Salle på maskerad med klassen. Han klippte sig jättesnyggt på dagen. Temat var Hawaii. Med blommig skjorta, snäckhalsband, ett massaihalsband och en kokosnöt med sugrör i var segern för bästa kostym hans. Hejja Salle!! Jag är så stolt över min coola son.

På lördagen var jag och några andra på fest i Stockholm. Det var trevligt, fast det blev inte så mycket sömn. Däremot visade Stockholm sig från sin bästa sida idag, med sol och vackert väder. Jag fick en underbar dag där.

På eftermiddagen träffade jag en kompis, som är militärpolis. Jag ska få övningsskjuta pistol tillsammans med honom. Det ska bli så grymt roligt och spännande. Han är vapeninstruktör. Detta är förverkligandet av en livsdröm! Tack T.

"Jag är glad då jag möter problem, för då vet jag att jag verkligen behövs."
                                                                                           Sagt av en missionär.

Kärleksknytet Nathan.


Kära Manne!


Poesi kräver en särskild ro.

Jag brukar ofta skriva dikter själv. Både för att kunna bearbeta saker, men främst för att på mitt eget sätt betrakta min omgivning. Livet börjar vara rofyllt. Naturen har vaknat. Trädgården är skön att sitta en stund i. Solens strålar värmer äntligen litegrann. Livet inspirerar. Kärleken inspirerar. Så gör även sorgen! Ibland uttrycker jag poesin genom att måla istället - eller sjunga. Särskild ro ger näring till själen.

Idag har vi börjat arbeta i trädgården. Först rensade vi bort ogräset i alla rabatter, skapade ännu en ny rabatt och sedan sådde vi bärbuskar, gräslök, blomfrön och blommor. En av blommorna heter stjärnöga.  Vi hade trevligt medan vi arbetade och resultatet blev jättefint. Tack, kära Salle för hjälpen! Allting börjar gro.
Jag fick också en överraskning av K & K idag. En handdriven gräsklippare! Nu kan vi äntligen klippa gräset. Tack!!

Vi är så stolta över Manne! Han hade vunnit killarnas talangjakt på dagis idag. Kul med glada och begåvade barn. Hejja Manne! Han rappade och visade fotbollstricks. Cool kille.

Idag var det sista utvecklingssamtalet för den här terminen. Det var på Nathans dagis. Jag fick veta att Nathan är en bestämd liten kille som gärna vill vara tuff. Han är glad, hjälpsam och enormt envis (nähä?!). Han tar för sig på lektionerna, svarar på frågor, känner igen bokstäverna och är duktig på jumpalektionerna. Ibland är han också extra snäll mot småtjejjerna på dagis och tar hand om dem och klappar om dem. De e ju så gulliga! Speciellt det ena tvillingparet!
Fröken berättade att Nathan satt på samlingen idag och bara njöt av uppmärksamheten. Han hade nämligen en tvillingtjej under vardera armen och satt och höll om dem! Värsta Casanovan, vet ja! Lilla kärleksknytet!

Till avslutning har jag skrivit av en dikt från en memorian ur UNT idag. En mamma och pappa m familj, har satt ihop en så vacker runa till minne av sin dotter, som dog endast 14 år gammal år 2004. 

Liten sa: "Men vad
händer när vi är döda
och borta, kommer du
att älska mig då, lever
kärleken vidare?"
Stor höll Liten intill sig
medan de såg ut i kvälls-
mörkret, på månen och de
klart lysande stjärnorna.
"Titta på stjärnorna,
Liten, se så de lyser och
glittrar. Det var längesen
somliga av dem dog.
Men de lyser fortfarande
på kvällshimlen, för du
förstår,
Liten, likt stjärnljus dör
kärleken aldrig..."
                      Debi Gliori
               Vad som än händer

Kotteliten och en uteliggares perspektiv!

Kolla förresten in min multibegåvade dotters blogg i länkarkivet.
Gårdagens inlägg är helt enkelt underbart bra.
Dutti tejj!!!
Hejja kotten!
De é bäst helt enkelt!
      Kram,
                 mamma och heeeeela världen!

Becki och jag.



På väg från konserten. Mor och dotter.

Här rockar hon loss!


Vackra pojke!


Walking home...


Syskonen på konsertkvällen. Coolingar!


Katarinaskolans musikshow



Här hölls showen ikväll!

After the show...



Rebecca tillsammans med två av de mycket duktiga musikerna som kompade
henne ikväll.

Älskade ungar!!



Så här såg det ut när jag gick för att börja väcka barnen imorse kl 06.30. De hade gjort
överraskning!!!

Lilla Natan sa:
"Jag vet vad som blir av maten. Det blir snoj och bajs!"

Ja, så vet vi det *ler*.

Långt nog!



Äntligen kan jag fläta mitt hår igen!!

"And - action!"


Gabbe



Gabbe som katt i musicalen Pelle Svanslös.

Musikaler och konserter - Björklundska talanger!

Igår var vi på musikalen Pelle Svanslös. Jag, Rebecca och mormor gick dit. Gabriel var med och spelade i en av rollerna. Han var jätteduktig!! Rebecca och han fixade utstyrseln tillsammans innan. Ensembeln hade övat mycket och de var verkligen duktiga. Hejja, hejja våran duktiga Gabbe!

Ikväll var det så dags för nästa konsert. Nu var det Rebecca som sjöng sitt första stora solo med liveband inför publik! Skolan hade arrangerat konserten och den hölls i Slottsbiografens lokaler i Uppsala. Hon sjöng en hårdrockslåt som heter: "Bring me everyone" (av Mustasch). Publiken vrålade, visslade och apploderade av jubel! Hon var jätteduktig! I slutet av föreställning fick hon en ros av rektorn. Duktiga, talangfulla Becki! Proud of you!!!!!

Imorgon (torsdag) ska Manne rappa i talangjakten på dagis. Mina duktiga, fantastiska ungar!
Ruth har balettföreställning på stadsteatern snart och på fredag ska de öva. Vi har köpt hennes scenkläder nu. Jag kan inte avslöja mer än att hon ska vara blåbär!

Idag hade jag en träff med en mkt speciell person. Det visade sig att vi ska få vildsvinskött av jägaren i fråga. TACK, snälla N för det och även för allt det rökta älgköttet du gav oss. Barnen blev såå glada. Köket har nu luktat rökt kött de senaste fyra veckorna *ler*. Det var så skönt att tillbringa eftermiddagen tillsammans. Tack för att du kurerade min huvudvärk...

Ikväll gjorde jag samosa till barnen som kvällsmat. De tyckte jättemycket om det. Majskolvar blev det också till! Lyxigt! På dagen idag var jag och mor till Plantagen och handlade blommor, hallonbuskar, fröer, pumpa, gräslök, smultron och tomatplantor. Det kommer att bli jätteroligt att plantera tillsammans med barnen och göra iordning trädgården. Hemodlade tomater är underbart gott.

Under dagen löste ett annat problem sig. Jag har länge haft huvudbry vad jag ska ha på mig på festen jag ska till på lördag kväll. Idag fick jag låna en kjol av en rädderska i nöden. Yippee!! Nu ska jag bara komma på vad jag ska ha till den. Det ska bli så roligt när jag provar hela outfiten på. Funderar på en röd korsett. Ska nog sova över i Stockholm också. Är ju helt barnfri i helgen!

På fredag kommer min älskling hit. Det ska bli så underbart. "Wiii" - du gör mig lycklig!! Längtar att gå på festen med dig på lördag. Speciellt att gå med både dig och N. Lyxigt! Känner mig så bortskämd och ompysslad. *Behöver det*. Kram!

" Kärlek är vänskap som brinner "
                                               Okänd

En liten historia om en hungrig flicka, en hink och grannens kycklingar...

Jag var ungefär fyra år gammal och vi bodde i Tanzania på en missionsstation långt ute i bushen. Det var inbördeskrig i grannlandet, vi bodde nära fronten och det var ont om förnödenheter. Vi hade alltså väldigt ont om mat.

Nu var det så att jag var VÄLDIGT hungrig. I flera dagar hade jag gått och spanat in de brända majsen på fälten, ätit flygmyror, råa gräshoppor mm. Jag var svulten! Så när jag satt och lekte i sanden och byggde en väg åt min gula lilla plastjeep så lade jag märke till att grannen, pastor Aroni Barabara, hade fått tillökning i familjen.

På hans gård strosade ca åtta gula, små och söta kycklingar omkring. Min mage knorrade och en idé föddes. Jag hämtade min lilla plasthink och smög in på grannens tomt. Så fångade jag kycklingarna en och en i min lilla hink. Sedan smög jag in bakom det sk gästhemmet och där gjorde jag upp en brasa.

När elden tagit sig ordentligt kastade jag in de små guldgula kycklingarna levande på elden, en efter en. Pip, pip, piiiip lät det. Sedan mumsade jag glatt i mig allt utom de små fötterna.

Dagen efter kom pastor Aroni Barabara och frågade mina föräldrar om någon av oss sett till hans små kycklingar. Samvetets röst gnagde i mig, så jag valde till slut att erkänna mitt brott. Jag fick ett kok stryk!

När jag kom tillbaka till Tanzania som vuxen 1996 och vi körde upp genom grindarna till missionssjukhuset i Mchukwi, pappa och jag, så kom en afrikansk kille farande mot oss i hög fart på sin cykel. Detta sjukhus ligger i en helt annan del av Tanzania.
Killen hojtade med hög röst på swahili:
"Kyclingtjuven kommer, kycklingtjuven kommer!"

Den unge mannen visade sig vara en av pastor Aroni Barabara´s söner. Han heter Samueli Barabara.
Vi fick oss alla ett gott skratt och historien lever vidare...


"I EN VÄRLD FULL av kosmiska under
ser barnet det vi inte ser.
Ett löv som en vindpust
gjort sönder blir en ängel
som dansar och ler.
"Ser du änglarna, pappa, som
dansar? Hör vilken vacker musik!" ropar barnet
och spelar på  harpan med
strängar av garn på en
spik.
Men vi ser inte lekarnas
mönster. Vi hör inte
låtsasmusik.
Vi har bommat till våra
fönster mot glädjen som
var så unik.
Så dansa med änglarna,
dansa mitt barn.
Lek medan lekarna 
finns.
Sjung till din harpa med
strängar av garn, så
länge du sångerna minns.
En dag skall du finna
att alla är barn i en
större men klarare lek,
där alla får dansa
bland änglar och barn,
där ingen har tid för 
något svek."
          Per Harling 

Veganism

Veganer söker sig bort från användningen av djur för mat, kläder eller andra ändamål. Vegankost innebär undvikande av kött, fågel, fisk, ägg & mjölkprodukter. Det finns en rad skäl till att personer väljer att leva som veganer. De vanligaste är etiska, religiösa & miljö/hälsoskäl. Vegankost förbättrar hälsan för många reumatiker.
Animalierna i kosten ersätts av baljväxter, nötter, frön, alger, tofu & soja.

Jag satt och näringsberäknade min egen kost för några dagar sedan och har länge funderat över val i livet. Eftersom jag inte äter fisk, kött, fågel etc samt är allergisk mot mjölk så äter jag redan vegankost!! Jag läser dessutom alla innehållsförteckningar noga och använder inget, för egen del, som kommer från djur. Jag är allergisk mot dun och helt mot djurförsök och användandet av djur i olika sammanhang ex mat.
Så... jag är således vegan... och jag är stolt över det !

Jag trodde alltid förr att veganer var konstiga, med färgat hår och piercingar överallt. Men, eftersom jag är lite konstig, så passar jag ju in helt och hållet!

Jo, lite stolt är jag över två av mina barn som själva valt att bli vegetarianer på heltid. Vi får se hur länge de provar, men jag är stolt!!

Förresten... Varför är människor så upprörda över att man äter hundar i Kina, när många äter både hästar, grisar, kor och höns här?! Vad är skillnaden?
Det var dagens fundering. 

"Lycka
 Delfinen är som lycka
 hoppande genom livet
 alltid glad och alltid
 leende."
     Rebecca Björklund 2001

Blommor - blommor & bin.

En vän åkte till psykakuten på Akademiska sjukhuset idag tillsammans med en annan vän. Flera TIMMAR senare hade de fortfarande inte fått träffa en läkare. Det är ju heeelt galet! Hur länge ska en människa som är ledsen, mår skit etc etc tvingas vänta på hjälp?! Att det tar tid på vuxenakuten är vi ju vana vid. Men det här är ju skandal! En stor tistel till UAS alla väntetider! Helt f-ing crazy!

Idag har jag sålt en kanin. En liten albinokanin som var 8 v gammal. En av uteburarna följde med. Köparen var så glad över sin lilla kanin och jag var glad över att kaninpojken verkade komma till ett bra hem där han kommer att bli älskad, trots att han är en liten albinokanin. Varför vill folk annars inte ha albinokaniner? Tror de att de röda ögonen gör dem opålitliga? Det är ju helt galet. De är alldeles underbara små kaniner!

Idag hade vi ett allvarligt samtal, barnen och jag. Vi pratade om blommor - blommor & bin. Regnbågsfamiljer. Alla barnen var med i diskussionen. Lilla Nathan som är 4 år, Manne 5 år, Ruth 7 år, Gabbe 8 år, Salle 12 år och Becki 15 år. Alla hade något att tillägga.
Av någon anledning så kom frågan upp i småbarnens lek igår. Jag tyckte det var dags att ta upp frågan till diskussion hemma. Så idag var det dags. Vi pratade dels om den "normativa" kärnfamiljen med mamma, pappa och barn. Vi pratade även om att det finns familjer med mamma, mamma, barn och så förstås pappa, pappa, barn. Ny mamma med pappa och barn. Ny pappa med mamma och barn osv. Vi pratade om att mammor som vill ha barn utan pappor kan åka till Finland eller Danmark och köpa "barnfrön" som man kan "plantera in" i mamman. Pappor som vill ha barn kan tex adoptera barn.
Vi lever i en annan tidsålder nu än när jag var liten som missionärbarn i Tanzania. Reglerna är annorlunda nu. Jag vill att barnen ska ha egna åsikter om allt. Om familjer, barn, tro, mat, familjebildning etc MEN jag vill samtidigt att de ska lära sig att respektera alla, oavsett om en människa gjort helt andra val än de själva skulle göra eller samma val. De fostras ju in i en värld där normerna och idealen förändras. Ja, det var ett mycket intressant samtal vi hade och väldigt givande.
Jag är själv med i föreningen Femmis och stöder deras arbete för ensamstående eller homosexuella/bisexuella som vill ha barn genom insemination.

"Regnbågsbarn - älskade barn.
 Våra barn - älskade ungar.
 Kära barn. Beloved kids. Underbara älskade barn!"

Hurra! Det ska vi fira!

♥Det ska vi fira♥

Matilda Bylund föddes 4/5. Välkommen till världen!
Elin, Cissi, Lenkan och Ingemar fyller år!

Tuesdays with Morris

Det finns en bok som heter så. Den kom för ganska många år sedan. Jag läste den, såg filmen och titeln fastnade i mitt minne. Oprah hade den i sin bokklubb. Jag kom att tänka på den för  några veckor sedan. M och jag träffas varje fredag, sedan snart ett år tillbaka, och äter lunch tillsammans. Ibland har vi piqniq, ibland äter vi på restaurang och ibland promenerar vi längs åkanten tillsammans. Under tiden pratar vi om livet och allt däremellan. Vilken tillgång det är att kunna göra detta tillsammans. Förra veckan träffades vi inte. Det är en av de få gånger som våra träffar inte blivit av. Det kändes tomt. Uppskattar mötena och viskandet av förtroenden, från ett hjärta till ett annat. Tack för idag M! Så, min nya arbetstitel är ...

Någon skrev till mig om lycka idag. Att vara lycklig är så viktigt. Lycka har så många innebörder för olika människor. S är lycklig när han jagar, M när han skrivit ett stycke bra musik, R när hon får något rosa, M när hon gått ner ett kilo i vikt, E över glass osv. Lycka kan också vara att helt enkelt få känna sig accepterad och respekterad.
Det viktigaste är att alltid försöka finna vägar att tro på människans godhet. Alla har ett uns av gott i sig. Någon gång i sitt liv fanns godhet i varje människas väsen, hur illa det än gick sedan. Tolerans, acceptans och respekt måste vara ledord i hur vi bemöter och lever tillsammans med andra människor. Du och jag tycker inte lika om allt. Bådas åsikter är viktiga. Vi ser på samma målning från olika vinklar. Där jag tittar upp mot kullen och ser tallskog ser du ner från berget och ser granskog. Ändå är det samma tavla.
Ibland är lycka att släppa någon fri. Hur mycket man än älskat och hur mycket man än saknar. En annan människas lycka kan så bli min lycka. Lycka kan vara att bära varandras bördor. Oroa sig för någon. Vänta på ett sms, ett telefonsamtal, ett mail. Höra av sig eller bara tyst vänta. Vänta på att det någon gång kommer att ändras. Sorg vändas i glädje, saknad i återseende, oförstående i samförstånd. Annars kan ju även "guldet bli till sand", som det sjungs i den kända musikalen om utvandrarna.

Lycka kan ju också vara att gifta om sig. Idag blev Rebecca bjuden på sin pappas bröllop om några veckor. Stort grattis och önskan om all lycka framöver till er båda, tillsammans med den kommande babyn!!! Rebecca ser så fram emot att bli storasyster igen. Tänk! En 15-åring, en 11-åring och en ny baby! Lycka!

"Då vi gick tysta med varann
 bland blommorna och rågen,
 allting, ja allt runt oss försvann,
 ock sorgerna ur hågen.

 Vi såg på himlen underbar,
 där tusen stjärnor glänser.
 Med ens då livet var
 lycksaligt utan gränser."
                           Eduard Paulus 

En bekännelse...

Är det något som är fel med att tro?
Tro på kärleken. Tro på hoppet. Tro på livet. Tro på Gud. 
Är alla dessa samma? Nej, jag tror inte det. Jag tror att vi måste skilja dem åt för att finna en stadig grund att stå på i livet. Jag har skiljt dem åt.

Jag lever på hoppet. Hoppet om att få leva i en fullvärdig relation där jag kan vara mig - och vara accepterad och respekterad för det. Efter snart 35 år vet jag vem jag är och vad jag är. Det gör jag långt mer än du gör - dvs känner mig. Nu har jag provat att leva helt som mig själv i några månader - utan mask och utan förbehåll. Jag tycker till slut om mig. MIG, inte som mamma/hustru/älskare/yrkesarbetande/student etc - utan som mig "MITT I MIG". Tiden jag var sjuk har kommit att forma mig mycket. Två gånger i mitt liv har jag legat på min dödsbädd. Det har förändrat mig!
Första gången var jag inte stark nog att förändra något, utan fortsatte leva olycklig. Jag intalade mig själv, som så många kvinnor och framför allt (tror jag) kristna, att allt skulle bli bättre med tiden. Gud skulle hjälpa. Det gjorde Han också. Jag "gjorde allt rätt". Var gift, trogen min man, blev gravid, uppfostrade barnen, gick till kyrkan, gav tionde, var hängiven och gjorde samtidigt våld på mig själv. När jag gifte mig med S trodde jag att det skulle vara hela livet. Jag hade fel. Vi var lyckliga - ibland. Nu tror jag att vi båda är mycket lyckligare.
Andra gången har jag samlat kraft, mod, ork och styrka att förändra saker. Men jag har också förändrats. Jag tror inte längre på en del av de saker religionen fostrade mig att tro. Trots det är tron och kyrkan viktig för mig. Gud är viktig. Jag trodde tex att det enda rätta var att fortsätta vara gift, fast vi inte mådde bra. Barnen mådde inte bra. Gud är med nu också. Starkare än någonsin, för nu har jag tid att tänka och lyssna. Både uppåt, men även inåt. Trots att jag är ensamstående sexbarnsmamma. Enastående sexbarnsmamma...
Hade S och jag kunnat göra saker och ting annorlunda?! JA -absolut! Då kanske även livet hade blivit annorlunda. Allt handlar till slut om personliga val och tro.

Finns den sanna kärleken?
Förr trodde jag det - när jag var riktigt ung. Nu vet jag att en människa som en gång älskat ofta kan älska någon igen. Man kan finna många kärlekar under ett liv. Älska rikt. Våga vara förälskad. Jag är förälskad nu och jag kanske älskar igen. Om jag bestämmer mig för att våga riskera allt igen. Riskera att bli sårad. Riskera att än en gång lämna eller bli lämnad. Barnen vet inget än. Håller dem utanför vuxenvärlden på det sättet. De måste få en chans att bli hela. De får veta tids nog. För jag hoppas verkligen att jag har det nu - tid!
För till slut förlorar man varandra! Jag har begravt två av mina barn. Det är absurt och onaturligt. För fyra år sedan begravde jag min pappa. Hoppet att en gång mötas igen ger tröst när saknaden sliter sönder hjärtat och sprider sig som syret i mitt blod. Fast jag har lärt mig en sak... Så länge man minns en människa som en gång levat och pratar om den ibland - så är den aldrig helt borta, utan lever vidare. Minnet lever vidare!

Jag var på föräldramöte ikväll. Min näst yngsta ska börja förskolan till hösten. Vi har gjort det några gånger förr nu. Ikväll fick vi veta vilka klasser barnen ska gå i och vilka fröknar de ska få. Manne får en jättebra fröken. Det var ett bra möte. Jag var där ensam. S kom inte.
När jag kom hem satt jag och drack en kopp te med dottern och gick sedan ut på en promenad med hundarna. Det var blåsigt, men fullmåne. Hundarna var spralliga! Himlen var så vacker med den mörka himlen och månens klara runda lysande klot. Jag gick omkring och kände mig lycklig! Längtade efter ....!
Nu har jag tvättat färdigt alla åtta lakansomgångarna för den här gången. Imorgon ska det vikas bort. Jag är så tacksam och glad över att äntligen äga en tvättmaskin igen.

Jag tror på livet!
Ja, det är härligt att leva!

"Mellan tid och evighet.
 Plötsligt insåg jag,
 att döden är vår klokare
 broder, mer godhjärtad,
 som vet, när den rätta stunden 
 är inne och som vi
 i tillit får avvakta.

 Jag började också förstå,
 att lidande, besvikelser
 och svårmod inte drabbar oss
 för att förarga oss eller få oss
 att känna oss värdelösa eller ovärdiga,
 utan för att vi ska mogna
 och bli mera förstående."
                   Hermann Hesse
 

Min dröm



Fotograf Rebecca Björklund

Bäbikaninen Simson.



Kaninungen vi handmatat, som jag skrev om tidigare.

Älskade Manne!



5 år gammal.

Rebecca...



Ja, jag dödade den... Eller vad tänker hon?!

Hojåkare.



Rebecca och hennes pappa José Daniel på väg till Stockholm.

Valborg på slottet.



Allmänna sången sjunger in våren vid GUNILLAKLOCKAN.

7 år gammal och nysminkad.


Sista kvällen som 6-åring!


Det var länge sén jag skrev, men så också Shakespeare.

GRATTIS, kära Linda till lilla M!!!!! Jag är så stolt att få vara din bonussyster. Kram och duktig tjejj! Längtar efter att se henne.

"Vad är väl en bal på slottet?!"
På valborgsmässoafton jobbade jag på Uppsala slott tillsammans med Lucas. Vi hade en mkt trevlig kväll och jag tyckte mycket om att se damerna i sina underbara klänningar och alla stiliga herrar i frack. Det var härligt! Slottet bjöd även på middag och champanje till tonerna av sången vid Gunillaklockan. Drömskt och vackert.

Innan jobbet fikade jag tillsammans med goda vänner i slottsbacken. Tack, käraste K för din fantastiska pastasallad! Jag kände mig så ompysslad.

Sedan jag skrev sist har min älskade Ruth fyllt 7 år. Titta på bifogade bilder hur söt hon var. Hon fick bla smink på morgonen...

En av veckorna hade jag sex (!!!) sjuk barn. Två hade halsfluss, två hade öroninflammationer (med perforerade trumhinnor) och två hade viroser. Ja, man visste vad man gjorde dag och natt dessa veckor. Nu är snart alla friska. Fast jag är fortfarande lite trött efter allt nattvak.

Helgen som just var så åkte Rebecca till sin biologiska pappa & bror i Stockholm, Salomo till min kompis Lasse i Borås och de fyra yngsta till sin pappa för umgänge. Även hundarna och jag var borta. Det var underbart att få vara helt för sig själv! Jag njöt av stunder vid vattnet, sovmorgon, Stockholm, käraste vännen och dessutom har jag hunnit med att bli utbjuden till Hambergs fiskrestarang. Jag har alltid velat äta där och är så glad att det blev av. Innan vi gick dit så blev jag bjuden på en privat orgelkonsert. Det var fantastiskt och helt underbart! Jag blev så rörd över omsorgen. Tack alla ni som gjorde förra helgen så underbar!

Vårt uppvaknande på söndagsmorgonen blev dock komiskt abrupt! Det ringde på dörren vid 8-tiden och utanför dörren stod en pojke med en av våra kaniner i famnen. Någon idiot hade varit inne på vår tomt och släppt ut alla kaninerna!!! Suck! Det var bara för oss att kasta oss upp ur sängen, slänga på sig något klädesplagg och kasta sig in i taggbuskarna i vild jakt på rymmarna. En timme senare hade vi fångat alla, med god hjälp av pojken vid dörren. Han fick 100kr för besväret och blev jätteglad. Nu har vi monterat kedjor och lås på alla burar. Vi har idag dessutom satt upp en låst grind på baksidan, så att inte obehöriga kommer in på tomten.
Vid åtta på kvällen kom så de yngsta fyra hem från umgänget med sin pappa. Nathan var iklädd ett par blekta pyjamasbyxor, som de sa att han gått i hela dagen. Ja, ibland är livet underligt!
Nu har pappan introducerat sin nya kvinna för våra barn och jag kan bara gratulera S & J samt önska all lycka till! Tydligen skedde första introduktionen på sportlovsresan, så det har pågått ett tag.

Någon skänkte mig tre kassar med böcker. Det var romaner, dikter, kåserier och faktaböcker. Underbart roligt och inspirerande. När Rebecca kom hem från Stockholm hade hon dessutom köpt en present till mig. Det var filmatiseringen av "Damernas detektivbyrå". Jag älskar den serien och har läst alla utkomna böcker. Mårten brukar köpa dem till mig! Först läser jag dem, sedan min mamma och sist Rebecca. Mycket uppskattade gåvor alltså. Nu återstår bara att se filmen...

"Hemlivets glädje är för människan
 den skönaste glädjen på jorden;
 föräldrarnas glädje över sina barn
 är den heligaste glädjen,
 den mänskligheten äger."
 Heinrich Pestalozzi 



 

RSS 2.0